Stefans musik
KAPTEN BÖLJA CD
Dimma DIS 001 Inspelningsår: 2007
Medverkande: Johanna Bölja Hertzberg sång, Tomas "Limpan" Lindberg tolv- och sexsträngad gitarr, bosoki, mandola, cittra, Ola Hertzberg altnyckelharpa, kromatisk nyckelharpa, moraharpa, kantele, tramporgel; och William Olsson härjedalspipa, offerdalspipa och Ney
1. O TYSTA ENSAMHET
O, tysta ensamhet, var skall jag glädje finna?
Bland sorg, som ingen vet, skall mina dar förrinna
En börda tung som sten mig möter vart jag går
Bland tusen finns knappt en, som kärlek rätt förstår
Emellan dig och mig det tändes upp en låga
Det tändes upp en eld, som är en daglig plåga
Hur skall jag kämpa den, jag vet alls ingen råd
Jag suckar till min grav, om jag dig ej kan få
Om jag dig aldrig sett, då hade jag lycklig varit
Ja, dina ögon blå, de hava mig bedragit
Ifrån min födselstund, allt in till denna tid
hade jag ej annat trott, än du skulle bliva min
Det är den tyngsta sorg, som jorden månde bära,
att jag skall mista bort min allra hjärtans kära
Det är den tyngsta sorg, som solen övergår,
att jag skall älska den, som jag aldrig kan få
Adjö min lilla vän, jag önskar dig god lycka,
fast många tårar fällts på detta pappersstycke
Den första vän, som jag i världen älskat har,
den sista blir ock du, till dess jag läggs i grav
/Melodi efter Klara Dahlqvist, Bergsjö, Hälsingland Text efter Olof von Dalin/
2. NÄCKEN FÖRFOR JUNGFRUN
Så tager jag min bössa och så min lilla hund,
sen gångar jag mig åt den rosende lund
för att de vilda djuren få skjuta
Så mötte mig en jungfru, så fager och så fin
Jag önskar av allt hjärta, den jungfrun vore min
Det vore nu min ymniga begäran
De plockade blommor, båd' stora och små
De bäddade sig en säng utav blommorna de blå
Allt under den linden så gröna
De lade sig tillsammans allt om en sommarnatt
De sovo inte mycket, höll sig vakna med snack
Om hur de här i världen skulle hava't
"När skall vi steka och när skall vi skjut'
och när skall vi släktingar och vänner till oss bju'
och när skall vi bröllopet hålla?"
"Steker och skjuter, det gör du som du vill,
och bjuder dina släktingar och vänner där till,
men aldrig jag på bröllopet kommer"
"Du kan väl säga för mig var du bor
Så jag kan komma till dig, när ingen det tror,
om det ej bleve förrän sent på kvällen"
"Mitt hus det är byggt långt under en bro,
dit ingen kan segla och ingen kan ro
och ingen tager hus över natten
Jag är väl ingen ungersven, fast jungfrun tycker så
Jag är den lilla näcken allt under böljan blå
Jag bygger mina hus under isen"
Ungersven han skjuter sin skuta från land
och jungfrun blev ståndande på snövitan sand
Hon fällde så sorgsna tårar
/Efter Petter Johan Karlsson, Härrmanstorp, Halland/
3. AMERIKAVISAN
När jag som mången annan på havet seglat har,
så långt ifrån min hemort på oceanen klar
Bland främmande personer jag söka får mitt bröd,
ty här finns ingen flicka, som kan trösta i min nöd, i min nöd
Då jag från hemmet reste en vän jag hade då
Hon var i mina tankar för varje dag som går
Men flickors kärlek varar ju knappt en månads tid
För är man länge borta, så har de ändrat sig, giftat sig
En resa omkring landet, till Jämteland det gick
Ett brev ifrån min broder så sorgligt jag fick
Han skriver: Bäste broder, vad jag berätta kan,
att nu så har din flicka fått en annan fästeman, i sin famn
Jag kan ej så beskriva hur ledsen, som jag blev
när som jag läste brevet, som brodern till mig skrev
Jag läste alla breven, som jag från vännen fått,
och tydligt stod de orden: Mitt hjärta har du fått, har du fått
Sen reste jag från hemmet i denna vintertid,
att hitta mig en flicka, som vill behaga mig
Men annars tar jag flykten och till Amerika far
och hälsa då till hemmet, till min gamle mor och far, som jag har
Nu har jag sjungit visan från början och till slut
och gräset börjar grönska och jag skall åter ut
på stora oceanen och näckens vida fält,
ty Gud han har det ordnat och han har det så beställt, så beställt
/Efter Eva Eriksson, Hagmuren, Gästrikland/
4. INTE TILL ATT SKÄRA
Inte till att skära och inte till att så
och inte till att samla uti ladorna
Därför får jag fara som fåglarna små,
som sin föda under himmelen månd' taga
Men när de hava flögit, tills dagen den blir grå,
de söka sig de kvistar, få vila där uppå
I andra hus, där får dom inte vara
/Från Värmland/
5. KONUNG ERIK OCH SPÅKVINNAN
Och konungen talte till hovmännen två
- Å den unga -
"I morgon skolen I till spåkvinnan gå"
- I bedjen alla väl för unga konung Erik -
Och hovmännen inför spåkvinnan stå
"I morgon skall du upp för konungen gå"
Och spåkvinnan inför konungen gick
Goda svar hon av honom fick
Och konungen klappar på bolstrarna blå:
"Behagar liten spåkvinna vila här uppå?"
"Och hur skulle jag kunna vila där uppå?
Där inunder så ligga de pennknivar två"
"Och vet du nu detta, du vet välan mer
Vet du, hur många hovmän jag har i mitt hov?"
"Trettio hovmän har du i ditt hov
Men inte flera trogna än baraste två
Den ena han passar på konungens säng
Den andra bär konungens skrinnycklar små"
"Och vet du nu detta, du vet välan mer
Vet du, hur länge drottningen lever efter mig?"
"Drottningen gångar sig med svenbarnen två
och aldrig kommer hon med livet där ifrå'"
"Och vet du nu detta, du vet välan mer
Och vet du hur länge, som jag leva får?"
"Det blir en förmörkelse i norden i vår,
då ligger våran drottning på förgyllande bår
Det blir en förmörkelse i norden i höst,
då tändes upp en sjukdom i konungens bröst"
Och konungen svartnade i ögonen som jord
Det var på tvenne timmar, han ej talte ett ord
"Min nådigaste konung I bliven ej förskräckt
- Å den unga -
För Er står två stolar i himmelen berett"
- I bedjen alla väl för unga konung Erik -
/Ballad från Uppland/
6. Slängpolska, "Morgonsol"
Johanna inspirerades av en dikt av Hjalmar Gullberg (1898-1961) till en melodi, som sedan blev en slängpolska
7. FÅR DU EN VÄN
Får du en vän, som har dig kär,
var honom trogen, var honom när
intill den sista stund
Tryck honom till ditt hjärta
Hjärtungen min, du ska få mej
Aldrig på jorden sviker jag dej
Lägg nu din hand i min
Vi ska bli så såta
Här ska vi bygga, här ska vi bo,
här ska vi finna kärlek och tro
i både lust och nöd
Ingen kan oss åtskilja
Kärlek är fröjd, kärleken rår,
lyser din väg, när sorgen är svår
Kom nu uti min famn,
jag är dej huld och trogen
Får du en vän som har dig kär,
var honom trogen, var honom när
intill den sista stund
Tryck honom till ditt hjärta
Sov nu min vän, blunda och sen,
dröm, att vi finner lyckan igen
Jag vill dej inget ont,
hjärtat mitt vill jag ge dej
/Melodi från Borgå, Finland Text trad., bearbetad av Ola Hertzberg/
8. BALLADEN OM STYLTER
Och Stylter och konungsson de fria till en mö,
de fria till henne på liv och död
Och konungsson han gångar sig till jungfruns bur
och där ståndar han en stund uppå lur
Och konungsson han klappade med sina fingrar små:
"Statt upp sköna jungfru, drag låsen ifrå'"
"Och inte står jag upp och drar låsen ifrå',
förrän jag får höra ljuva benklampan gå"
Och konungsson han gångar sig allt över en skog
Där möter han Stylter och var vreder i sitt mod
"Och hör du Stylter lille vad jag säger dig:
Och får jag nu låna ljuva benklampan din?"
"Och inte att jag lånar dig benklampan min,
för då lockar du bort allra kärasten min"
Och konungsson han vredgades uppå dessa ord
Han slog Stylter, så han föll till jord
Och konungsson han satte sig uppå en riddarsten
och där band han på sig Stylters ben
Och konungsson han gångar sig till jungfruns gård:
"Statt upp sköna jungfru, drag låsen ifrå'"
"Och är du min Stylter, så kliv då här in
Jag hörer väl ljudet av klampan din"
Och jungfrun hon tager fram ett litet skrin
Där tvätta hon Stylter i klaraste vin
Och där sovo de den långa sommarnatt,
tills solen uppå himmelen hon tog dem ifatt
/Ballad från Vikbolandet, Östergötland/
9. SKEPPET SEGLADE TILL KÖPENHAMN
Skeppet seglade till Köpenhamn, i friska vattnet det vankar
Den som haver en trogen vän, nog har han den i sina tankar
Far och mor så hava vill, att vi varandra ska höra till
Far och mor så hava vill, att vi varandra ska höra till
Se, då räcker jag ut handen och tager ungersven i famnen
Inte är han så mycke lång, men haver fina seder
Å nog så haver han en snygger kropp, som följer åt sina kläder
Far och mor så hava vill, att vi varandra ska höra till
Far och mor så hava vill, att vi varandra ska höra till
/Sånglek efter "Delsbostintan", Ida Gawell-Blumentbal (1869-1953)/
10. EDVARDS VISA
En kall och dyster kväll under Nordens himmel höga,
När kinden frusen är, det skymmer för mitt öga
och stormen drager fram i susande galopp
och molnen sänker sig på fjällets höga topp
Och blott jag sjunga vill om glada rallarlivet
och att jag prisar det, det är väl också givet
ty glatt humör, det finns hos varje rallarman
och det behöves nog här upp i Nordens land
Vi bo uti barack och upp mot fjället blicka
Jag slutat har en vals med Bomans vackra flicka
Ja, tröttnat har jag gjort, jag sjunga vill en sång
Då flyger tiden fort och dagen blir ej lång
Jag också sjunga vill om glada rallarflamman
och att det kärran är, det vet ni allesamman
Hon trogen är och kär, hon sviker ej sin vän
I morgon går jag glad uti hennes famn igen
Vårt nöje här i nord, det är så rysligt ringa
Det är att spela kort, ty flickor finns här inga,
som liva upp mitt sinn, gör hjärtat ljuvt och glatt
Nej, tanken för mig bort, till södern till min skatt
Där bor min hulda vän, kring alar, björk och lindar,
som smeker hennes kind av söderns varma vindar
Hon väntar mig med hjärtat fullt av tro och hopp
Och se, jag kommer snart, när vintern slutat opp
/Efter rallaren Karl Jernberg (1886-1976), Järvsö, Hälsingland I originalversionen av texten nämns en Edvard Unger, varav visans namn kommer/
Bomans flickor = kortleken
11. DET UNDERBARA BÄLTET
Det var en söndagsmorgon,
då jag skulle till kyrkan rida
Så tog jag på mej bältet mitt,
för jag skulle ut i världen vida
- Hej och ro i land, hej ropade han
Känner du mig och de mina? -
När jag kom till kyrkan fram,
så band jag hästen vid stättan
Så många som mitt bälte såg,
de lyfte på hatt och hätta
När jag kom i kyrkan in,
där var både gamla och unga
När de fingo mitt bälte se,
så glömde de båd' läsa och sjunga
Prästen stod vid altaret,
han skulle på knäa falla
När han fingo mitt bälte se,
så glömde han båd' Gud och alla
Prästen bjöd mej oxar tolv
och alla så voro de vita
Jag skulle ta dem för bältet mitt,
men jag tyckte det var för lite
Kungen bjöd mej dottern sin
och halva kungariket
Jag skulle ta det för bältet mitt,
men jag tyckte det var för lite
Det var en måndagsmorgon,
då jag blev galen i mina tankar
Då bytte jag bort bältet mitt
för två gamla vantar
Det var ej så mycket med bältet mitt,
som mången man väl tänkte
Det var blott flätat av sillafjäll
och utav vi'elänke
- Hej och ro i land, hej ropade han
Känner du mig och de mina? -
/Efter målare Lindkvist, Höör, Skåne/
12. ENSAM JAG DIKTAT
Aldrig växer äpplet så högt upp i topp
till jorden så månde det falla
Men bliver jag sviken av min hjärtans vän,
visst bliver jag sviken av alla
Men om jag aldrig varit bekanter med dej,
ej heller dina ögon had' skådat,
så haver jag varit den sorgen allt fri,
som ömmast mitt hjärta månd' såra
Och ensam jag dikta' och ensam jag skrev
och ensam i rummet jag sovit
Och alla de stenar i murarna grät
och somliga sucka och sörjde
Men aldrig vill jag önska min största ovän
att råka i sådan en ängslan
Bli sårad av kärlek och mista sin vän,
min vän, som jag aldrig kan glömma
/Sånglek Musik av Johanna Bölja Hertzberg Text ur Broms Gyllenmärs visböcker/